VÄLKOMMEN TILL COLLIE ONLINE!

En hemsida för alla som är intresserade av collie!
Vi vänder oss till dem som funderar på vilken ras de skall välja, till den som redan bestämt sig för collie men vill veta hur man väljer valp, och till alla som redan har collie.

Vi skriver om rasens egenskaper och hur det är att leva med collie.
Vi välkomnar berättelser, foton och videoklipp från collieägare, skicka ditt material till redaktionen.
För detta är en hemsida som förändras över tid och där ni collieägare kan bidra till innehållet. Vi är både en traditionell hemsida men samtidigt även en blogg – Krönikan fylls på med intressanta inlägg från olika håll, med nya Veckans bild.

Vi vill visa hur olika hundar kan vara, naturligtvis mellan raser men även inom en ras.
Uppfödarna är viktiga för att du som valpköpare ska kunna hitta din nya familjemedlem. Vi berättar därför om hur uppfödare prioriterar olika inom samma ras och om vilken skillnad det kan göra för dig som valpköpare.

Vi skriver om hälsa och mentalitet och redovisar officiell statistik från Svenska Kennelklubben (SKK) och Svenska Brukshundsklubben (SBK).

Vi har en ansvarig utgivare, som svarar för att innehållet är korrekt och pålitligt.
Alla i redaktionen är medlemmar i Svenska Collieklubben, och därmed även i Svenska Brukshundklubben, och stödjer rasklubbens strävan att återvinna collies popularitet.
Collieonline.se är ett privat initiativ, skapad av collieälskare för hundintresserade.

När du köper en valp, så får du en familjemedlem. Den skall kunna dela ditt liv i tio till femton år. Så ta tid på dig, när du letar! Vi finns här för att ge dig tips.

Kort presentation av mig själv
Jag heter Marie-Louise Muhr, gift sedan 16 år och har en utflugen dotter. Mitt hundliv kan man dela in i två perioder. Den jag har nu och en tidigare. Den tidigare bestod i att jag träffade en kille som då hade en dobermann och hunden flyttade sedan med mig, när vi gick skilda vägar. Han blev tyvärr inte äldre än lite mer än fem år av olika anledningar. Under tiden jag hade min dobermann lärde jag känna en collieuppfödare och hennes hundar. Därefter fick jag själv möjligheten att få en collie från en annan uppfödare. Tyvärr så visade det sig att han bland annat hade epilepsi, så även han fick ett alldeles för kort liv. Efter detta bestämde jag mig för att aldrig mer skaffa hund. Sorgen efter dessa två hundar tog hårt på mig.

Men så gick det ett antal år och min dotter, som tjatat länge om att vi skulle skaffa hund, hade nu fått hjälp av min man. Valet föll då på collie och jag visste direkt vem vi skulle vända oss till – den uppfödare som jag hade lärt känna. Vi kontaktade henne och det blev många samtal om hälsa och mentalitet. Vi blev godkända som valpköpare, så nu blev det en väntan på just vår valp. Han föddes den 3:e mars 2004. Vilken lycka! Denna kille blev min lärare i det mesta. Trodde aldrig jag skulle komma ut och tävla i någon gren – men det gjorde jag. Han fick också hela familjen att lära sig mer om detta med MH och MT. Vi utbildade oss till figuranter både i MH och MT. Så mycket man har lärt sig under alla dessa år som figge…

Vi ångrar inte en sekund att vi valde collie som familjehund. En bättre familjemedlem kan vi inte tänka oss. Men vi har också lärt oss vikten av att ta reda på kullens bakgrund både vad gäller hälsa och mentalitet. Vi är nu inne på vår tredje collie ( eller fjärde, om vi räknar med en dam som vi hade i fyra år på ålderns höst). Vår nuvarande hund är en underbar kille med glimten i ögat. Vi har hunnit med en del både vad gäller utställning och tävlande. Det finns också i familjen en fröken som bor hos min dotter. Nu går vi i väntans tider på att just vår nästa valp ska komma till värden. När det blir vet jag inte, men den är värd att vänta på!

MH/MT-figurant… är det kul???
Ja, det måste jag säga att det är! Nu har jag varit figurant – ”figge” som vi hundnördar säger – i tolv år. Att jag – faktiskt hela familjen utbildade oss berodde från början på att vi ville lära oss mer om hur testen fungerar och framför allt lära oss mer om hundars mentalitet. När vi utbildade oss, så var det en utbildning i två steg, först B-figurant och sedan A-figurant. Jag vet att det har ändras både en och två gånger sedan vi gick vår utbildning, men grunderna är detsamma. När vi gick första steget då för tolv år sedan så gjorde vi det i Västerås en gråkall novemberlördag. Teori och praktik blandades. Man kan tro att det är lätt att dra i ett snöre men se det var det inte! Det gäller att dra vid rätt tillfälle och det gäller att få till det rätta knycket så overallen åker upp rätt. Den största utmaningen är nog ändå att inte snubbla när du är helt täckt i spökdräkten. Ojoj så många gången man fått huvan på sne och inte sett ett dugg. Testledarens största uppgift här är nog att se till så man som spöke inte snubblar.

Nästa steg gick vi ett år senare och denna gång var vi i Örebro. Nu skulle vi lära oss att leka på avstånd och framförallt lära oss den sociala samspelsgubben som är på MT. I båda dessa delar är det så viktigt att man har en bra figurant. Här gäller det att bjuda på sig själv! Vid avståndsleken på MH gäller det att vara så rolig man bara kan. Man både låter och jazzar runt på linjen. Förhoppningsvis kommer hunden och man får leka med hunden vilket är mycket roligare än att hoppa runt själv. Här kan jag tillägga att om inte hunden kommer ut så slutar momentet efter första leken.

Sociala samspelsgubben på MT är faktiskt det svåraste momentet att lära sig, tycker jag. Här är det så superviktigt att man gör rätt. Det kan se lätt ut när man ser en figurant som är duktig men ack så svårt det är. Genom kroppen ska du få hunden att bjuda upp till lek. Under alla år jag varit aktiv har jag nog bara sett två eller tre hundar som fått högsta betyg i detta. Vid detta moment är det många hundar som uppfattar figuranten som ett hot. Det är då man måste kunna uppfatta detta och agera efter det. Ska man backa, ska man niga ännu mera, vända undan blicken? Ja, ni kan tro att detta inte är lätt. Det kommer ju också hundar som bara undrar vad man håller på med och står där och kanske viftar lite på svansen. Numer kan jag tyvärr inte själv agera i detta moment. Men att se en riktigt duktig figurant är urhäftigt. Och å som man har lärt sig under alla dessa år! Jag har varit med och figgat för hundar, jag tror från alla olika grupper i SKK. Allt från små toypudlar till stora vinthundar, sällskapshundar, brukshundar och – ja, ni fattar.

Jag skulle ljuga om jag sa att man inte blir trött efter en helg när man har figgat. Men man lär sig något nytt varje gång och framförallt får man vara med och se skillnad på hund och hund. Så har ni möjlighet, utbilda er till figuranter!

Marie-Louise Muhr