Välkommen till CollieOnline! En sida för alla som är intresserade av collie.

ATT LEVA MED EN OROLIG SJÄL

Jag har levt med oro och ångest hela mitt liv. Som liten kom oron krypande i mörkrets ensamhet, den där klumpen i magen och anspänningen som gör att man inte kan sova. Jag var orolig för att det skulle bli krig, jag var orolig för att något skulle hända mina föräldrar. Jag kunde oroa mig långt i förväg för någon händelse som jag uppfattade som obehaglig. Kort sagt kunde jag nästan aldrig vara helt avslappnad och bara må bra. Senare i livet drabbades jag av panikångest och ännu senare av utmattningsdepression. Den konstanta oron har alltid funnits med mig som en klangbotten till den person jag är. Mitt känsliga psyke har jag ärvt efter min mor, som även hon var en orolig själ.

Som människa har man möjligheten att rationalisera, att förklara för sig själv hur man mår och även om det inte tar bort oron, så blir den lättare att leva med. För oss finns också medicinsk och psykologisk hjälp som kan lindra. När det gäller våra hundar är lidandet detsamma. Med den väsentliga skillnaden att en hund inte har förmågan att rationalisera sin oro och ångest. En hund kan inte säga till sig själv att den vet att det inte är farligt och att känslan och oron har andra anledningar. Att leva med oro och ångest är ett stort lidande. Något som en del av våra hunduppfödare inte tar på allvar, eller ens vill erkänna att det finns. Vi har idag utmärkta hjälpmedel i form av MH och MI för att minimera risken för att våra valpar drabbas av detta. Men trots detta finns det uppfödare som inte vill använda dessa verktyg och inte verkar bry sig om sina kommande valpars mentala status eller om valpköparna som skall leva med dessa hundar i kanske bortåt 15 år! Tro mig, som hundägare är det inte den lyckligaste tillvaro att tillbringa varje nyår tillsammans med sin hund instängd i badrummet med hög musik och se sin bäste vän skakande av skräck ligga apatisk på golvet.

Det är heller inte roligt att se sin bästa kompis få panik när den närmar sig ett golv som kanske har lite blank yta. Eller att se sin hund osäker och obekväm i olika sociala situationer och sakna förmåga att älska livet och ta för sig av det. Min egen erfarenhet och all fakta visar att det är en väldigt stor skillnad på hundar från olika uppfödare, de som aktivt jobbar för att minimera dessa kända problem och de som inte gör det.

Ett råd från hjärtat: Om du letar valp, var väldigt noga med att välja uppfödare. Du skall leva med din kompis under många år. Om åren skall bli glädjefyllda och fulla av gemensamma äventyr eller till stora delar begränsade och fyllda med bekymmer både för dig själv och din hund – det avgörs till stor del när du väljer uppfödare.

Jag har själv levt nära fyra collies, tre egna och min fars, där tre av dem har haft olika rädslor och sociala problem. Nu har jag den fjärde – en orädd, glad kompis, som tar dagen som den kommer. Så jag vet hur det kan vara och hur stor skillnaden är. Jag har också, som jag skrev i inledningen, själv levt ett liv med oro och ångest. Det är något som jag inte önskar min värste ovän och därmed inte heller något jag önskar den jag kanske älskar mest – min hund.

Alf Johansson