Välkommen till CollieOnline! En sida för alla som är intresserade av collie.

Elda – ”En Once in lifetime” hund

Jag glömmer aldrig den dagen då jag ringde till min uppfödare och ställde frågan: ”Jaha, tycker du att det är något att jobba med i den där tösen då?”

Hon svarade: ”Ja, jag skulle precis dra fram henne för hon hade krupit in under soffan och då hördes ett morr och sedan försökte hon faktiskt nafsa efter mig, så, humör och vilja, det har hon i alla fall.”

Detta skulle bli min tredje collie och jag visste vad jag ville ha. Jag hade tränat och tävlat i lydnad och bruks (spår och sök) med mina två tidigare collies och det ville jag gärna fortsätta med. Frågan till uppfödaren ställde jag för att försäkra mig om att detta kunde vara rätt valp för mig.

Vi hade pratat om att jag skulle ha en valp på foder ur just den kullen och nu föll det sig så att det bara blev en tikvalp i kullen, så det var inte mycket till val jag fick. Men jag litade på uppfödarens omdöme och hämtade hem min Elda . Något jag inte har ångrat en endaste gång.

Eftersom hon föddes på Edla dagen och jag visste att det var en liten fröken med eldigt temperament så fick hon kallas för ”Elda”. Detta namn visade sig passa henne som hand i handsken. Endast 9 veckor gammal så rök hon och hennes bästa kompis, labradorvalpen Zally, ihop så hårtussarna flög och min gammelhund hund, Yran, fick gå emellan för att tala om hur man egentligen skulle uppföra sig i den här världen. Dessa två höll ihop som ler och långhalm under hela Eldas liv och vi kallade dem för ”Dynamiska Duon”. Vid 6 månaders ålder lyckades de driva sin första hare tillsammans. Att de drev den stackars haren rakt mot Zallys matte, det hade de ingen aning om, men det blev de snart varse när hon röt till och de två valparna förstod genast att det var bäst att lägga ner detta projekt.

 

Elda och jag hittade på mycket kul tillsammans, bl.a. gick vi Canis klickertränarutbildning tillsammans och hon var den första hund som jag försökte träna nästan helt operant. Operant träning bygger på att hunden ska ta initiativ och helt enkelt prova sig fram till vad det är för beteende som tränaren vill ha. Du som tränare belönar varje steg i rätt riktning. Således formar du fram beteenden som du vill ha med hjälp av att belöna i rätt tid, istället för att hjälpa och visa hunden fram till rätt beteende.

Detta gick väl sådär med Elda i början kan jag säga. Vi stod mest och glodde på varandra under de första kurstillfällena och min frustration bara växte. Till slut började hon i alla fall ta lite initiativ och sen lossnade det mycket snabbt. Hon blev klickerklok och testade allt för att få sin belöning ☺.

Elda var ingen högtempererad hund men hon var arbetsvillig och lättbelönad och hade en fantastisk avknapp. När det inte hände något så såg hon ut som om hon höll på att somna men så fort jag erbjöd henne att jobba så var det full fart. Jag såg henne i stort sett aldrig rädd, hon verkade inte ens veta vad rädsla var.

MH och mentaltest (korning) avklarades som en dans – det var roliga lekar att få vara med om, tycktes hon tänka. Jag glömmer aldrig domarens ord efter avslutat mentaltest: ”En bra hund ska ha bra poäng.” Detta sa han när han såg att jag blev lite överraskad över hennes fina poäng, 426 poäng lyckades hon skrapa ihop.

Vi tränade och tävlade i spår, sök och lydnad tillsammans men det hon älskade allra mest, det var söket. Hon sprang som en furie rakt ut i skogen och letade tills hon hittade figuranten som hon älskade att leka och kampa med. Det var en fröjd att se henne i sökarbetet. Elda var helt enkelt en naturbegåvning. Vallning provade vi också på och visst fanns det anlag, även om Elda verkade ha missuppfattat den lilla detaljen att man inte skulle nafsa fåren i hasorna om man kom åt. Det roligaste var när instruktören skulle ta över, efter att jag hade bett honom om det, och han skulle styra/tillrättavisa henne med käppen så han hötte med den åt Elda. Då sa Elda ”MORR!” och bet tag i käppen och började dra i den. Som jag skrattade åt henne! Instruktörens min var obetalbar.

Elda var fodertik och skulle således ha valpar på kennel där hon kom ifrån. Hon fick två kullar med 10 valpar i varje. I första kullen är det, om jag minns rätt, 5 stycken som innehar titeln ”KORAD” och i andra är det också flera stycken. Elda lämnade alltså många av sina fina egenskaper till sina valpar och jag är så tacksam över att hon fick så pass många valpar, så att hennes gener lever vidare i hennes barn och barnbarn.

En lite kul historia fick jag höra av uppfödare när Elda var där och hade sin första kull valpar. En god vän skulle komma och släppa ut alla hundarna när uppfödaren jobbade en dag. När hon klev in i stugan så möttes hon av 42 tänder och en vidhängande Elda som talade om att hon minsann inte skulle röra hennes bebisar ☺. När Elda såg att de andra hundarna var välkomnande och lugna och tydligt visade sin glädje, så läste hon av situationen och släppte snällt in besökaren. Det var Elda i ett nötskal det, balanserad och snäll men med skinn på näsan när det behövdes.

2016 sprang min älskade hund efter sin sista hare. Hon slet av ledbanden i ena frambenet och fick genomgå inte mindre än två operationer till följd av detta. Det blev aldrig bra och efter 8 månaders kämpande så var jag tvungen att ta det fruktansvärda beslutet att låta henne somna in, endast 6 år gammal.

Elda fanns vid min sida under en tid när mitt liv var ganska tufft och jag behövde allt stöd jag kunde få. Hon vek aldrig en tum från min sida när jag inte mådde bra och hon var min stöttepelare och min trygghet när allt annat omkring mig rasade. Hennes förmåga att känna in vad jag behövde, nästan innan jag själv visste det, var helt otrolig.

Jag är så enormt tacksam över att ha fått dela mitt liv med en sådan hund. Jag tror att man måste ha fått prova på att leva med en riktigt bra hund för att verkligen förstå hur viktigt det är att vi behåller alla dessa fina egenskaper i rasen. För att kunna göra detta behöver vi avla för det, det är inget som kommer av sig själv. Jag är så innerligt tacksam för att det finns uppfödare som verkligen försöker göra just detta och jag hoppas att Elda inte är min ”once in a lifetime” hund, utan att jag kommer att få uppleva många fler collies med alla dessa egenskaper. Nedan följer några rader som är tillägnade min älskade änglahund. Dessa ord skrev jag efter det att hon hade fått somna in.

Till Elda

TACK än en gång för allt du gav mig. Du har hjälpt mig igenom den svåraste perioden i mitt liv hittills och givit mig styrka när jag inte trodde att jag skulle orka en dag till. Du var den modigaste, tåligaste och mest godhjärtade jag någonsin träffat. Jag hoppas att du förstår att jag gjorde detta för din skull. Du ska inte ha ont. Du ska få springa, busa och jaga harar så mycket du vill. Du älskade att susa fram över fälten och i skogen, det får du göra nu. Den sista stunden av lek och träning du gav mig kommer jag alltid att minnas och den lever jag på länge. Du är värd det bästa för du är den absolut bästa vän en människa kan ha. Jag saknar dig så att det gör ont i hela kroppen och tårarna rinner så att jag knappt kan se vad jag skriver men smärtan måste ut och jag måste igenom sorgen. Det går inte att fly. Älskade, älskade Elda, du var den starkaste hund jag mött, en fantastisk collie som jag är så tacksam över att jag har fått ha som följeslagare. Du vek aldrig från min sida och du visste innan jag själv visste det när jag behövde tröst och stöd. Då kom du och ställde dig bredvid mig och bara var nära. I dina ögon kunde jag se att du förstod. Med dig var allt så okomplicerat. Jag har sällan eller aldrig sett dig rädd för någonting, du var alltid med på att hitta på något, att träna tillsammans, lydnad, sök, spår eller bara lite klickerträning, du sa alltid YES. När det inte hände någonting så bara la du dig ner och väntade, du kunde konsten att koppla av och spara energi. Gud vad jag älskade den egenskapen hos dig. Du fattas mig och jag älskar dig, du kommer alltid att bo i mitt hjärta, lilla gumman. Tänk om jag kunde få krama dig en gång till, bara en gång till… Det blir aldrig detsamma utan dig.

 

Tack min älskade vän! Ta hand om dig nu!

/din matte