Välkommen till CollieOnline! En sida för alla som är intresserade av collie.

Från Collieklubbens ordförande Kirsten Wretstrand

Collie och mentalitet …

För collie så är frågan om rasens mentala status en högst kontroversiell fråga, som man dessutom har varit oense om sen 1970-talet. Det är många år det. Väldigt många år.

Vad ingår då i begreppet mentalitet? Jag tror att en del av problemet ligger där-  vi har väldigt olika syn på vad som är mentala egenskaper, och vad som går att påverka med avel. Uppenbarligen anser inte alla att skotträdsla är ett problem, för då hade inte 35 % av våra collies varit skotträdda … För mig handlar det mesta kring en hund om olika mentala egenskaper. 

Det som vi menar med rastypiskt beteende handlar till stor del om hundens mentalitet. Att vår ras i grunden är en vallhund, likt många andra raser, innebär att uppfödare från början valde ut individer som kunde valla och vara behjälpliga på gården. Att valla är ett arbete och viljan att arbeta bygger på mentala egenskaper. Om en hund älskar att visa upp sig på utställning och därmed tillsammans med en ypperlig exteriör blir en utställningsvinnare, bygger även det på att hunden i grunden är frimodig, inte har problem med vare sig andra hundar eller människor, dvs. har en god nyfikenhet/orädsla och är social- även det mentala egenskaper.

Det jag vill ha sagt är att hundens mentala egenskaper till mångt och mycket gör hunden till det den är och blir, som bygger dess personlighet. Visst påverkar miljön också, men en hund med stora sociala rädslor eller en hund som inte håller ihop under press, det är den född med. Det sitter i generna och det går inte att träna bort. Det finns en del hundägare som känner sig helt misslyckade pga. att de tror att det är deras fel att hunden är ängslig, rädd för människor eller andra hundar, inte vågar gå på vissa golv eller i trappor. De tror att de misslyckats med att socialisera sin valp. Ibland är det t.o.m. så att träning förvärrar situationen, och då är det väldigt illa (för hunden i alla fall).

Det som smärtar mest när detta händer är när uppfödarna till en sådan hund inte’ tar sitt ansvar utan ger valpköparna skulden för att hunden har problem. Jag som ordförande får en del sådana samtal. och det gör ont ända in i märgen, när man hör ägarna beskriva hur hunden fungerar i vardagen. Det jag gör för att hjälpa dessa collieägare är att förtydliga att det inte är deras fel, att de problem som hunden har är den född med, att det ligger i generna, även när uppfödaren säger att de sålde en orädd valp. Miljön som hunden växer upp i kan visst förvärra saken men inte tvärt om….. Om hunden utvecklar rädslor så är det för att den var genetiskt predisponerad att göra det under sitt liv. Rädslor är ärftliga, och det är ingen åsikt utan ett vedertaget faktum.

När du skaffar nästa collie – vilket jag hoppas du gör – ta då reda på mer om den kullen du är intresserad av; Du kan med hjälp av mentalindex gallra bort kullar som ligger långt under 100 och satsa på kullar där du känner att uppfödaren kan en del om mentalitet och t.ex. brukar arrangera Uppfödar-MH. Att uppfödaren pratar om vikten av att gå MH är ett bra tecken.

(Ur Colliebladet nr 3 2020)