Välkommen till CollieOnline! En sida för alla som är intresserade av collie.

HIMLAGLASS

En sen sen kväll kommer de första vita fjunen. Valpen går ut för sin kvällskiss på välkända gräsplätten – men den är inte välkänd längre. Försiktigt stegar hon i detta vita. Varsamt rör hon sig för att inte dra till sig uppmärksamhet från detta nya som faller över henne och snart täcker pälsen.

Försiktigheten avtar strax. Valpen böjer ner huvudet, nosar och smakar. Hon gör en upptäckt. Himlaglass!

Nästa morron går vi ut och det vita ligger kvar och måste avsmakas gång på gång. Vuxna tiken tar valpens entusiasm med tålamod tills vi på hemväg från skogen ska göra det vanliga FRAM!HOPP! över det fallna trädet. Det ligger där som det alltid gör, men nu är den blanka, hala stammen täckt av en kort tät strävhårig päls av iskristaller, som lyser i novemberljuset. Valpen tvärnitar. Hon prövar det vita med först en framtass, sedan med den andra, sedan med tänderna. Vuxna tiken dras med. Snart stöter de huvudena mot varandra i sin jakt på himlaglassen. Stammen blir full av av spretande sneda linjer, en kilskrift av tand- och tassmärken. Jag står och tittar ner på dem och skrattar. Och då ser jag det! Längs trädstammen står på det urgamla skriftspråket hundiska:

VARJE DAG ÄR VÄRLDEN NY

Sent på eftermiddagen faller luftfukten ur och ligger som meterhög dimma över fotbollsplan och asfaltgångar. Skepnader kommer emot oss i ljuskäglorna från gatlyktorna och reflexpanelerna i deras jackor glimmar gult. Hund-Halloween! På kvällen, när månen tittar fram, smyger vi iväg till kullen där rastgården ligger i mörker. I rastgården kan vi inte gå in så sent. Där har områdets jack russels entusiastiskt grävt djupa gropar i jakten på försvunna bollar och ficklampans stråle når inte tillräckligt långt. Vi rör oss runt stängslet i stället. Prasslar fram på de frusna löven, tassar längs stigen, kliver i frostigt blåbärsris. Valpen smyger med huvudet framsträckt, svansen upp och öronen vaksamt spetsade. En kråka rasslar till högt uppe i en tall och slår argt med vingarna och skriker – vi kommer och stör nattron. En katt studsar undan i ett snår. Hund-Halloween igen!

Sen spankulerar vi hemåt, förbi raderna av vardagsrumsfönster där stora TV-skärmar fladdrar bakom dekorationslamporna och soffryggarna. Det ser bekvämt ut att inte vara hundägare, det gör det, men vem har det roligaste livet?

Bodil Carlsson