Välkommen till CollieOnline! En sida för alla som är intresserade av collie.

KOMMA HEM MED EN VALP – Del 1

Del 1 – ATT VARA REALISTISK

Här på sidan har ni hittat många råd om hur man gör, när man väljer valp.
Nu vill jag berätta lite om hur man kan göra, när man har fått valpen.

För min del var det så, att jag hade bestämt mig för att det aldrig mer kunde bli någon valp.

Nio har jag haft genom åren; det fick räcka. Man måste vara realistisk. Jag har blivit ensam, jag har en vuxen collie van vid rätt mycket motion, mycket mera än någon valp orkar med; jag har inte körkort, så buss och tåg är vårt sätt att ta oss fram, när apostlahästarna inte förslår. Numera bor jag i en stad. Var skulle jag lösträna en valp? Skulle den leva sitt liv i andra ändan av ett koppel? Över min döda kropp – och nästa år blir jag sjuttio, så det där med död kropp är inte bara ett talesätt. I min ålder vet man aldrig, när den dagen kommer, men man vet att den kommer. Vem tar hand om min hund då? Man måste vara realistisk.

Mest av allt hade jag tänkt på vad jag hade att erbjuda en valp, en unghund. Sorgen efter en livskamrat läker, men den läker med ärrbildning. Man blir gammal och tråkig. Kan vana och erfarenhet verkligen uppväga all snabbhet och livlighet, som åren tog med sig?

Det låter kanske dystert. Men utan att ha sådana funderingar skall man inte ens överväga att skaffa någon hund. Att tänka efter är det första vi är skyldiga dem.

Ja, så gick funderingarna. Jag hade bestämt mig för att vara realistisk. Och så lämnade någon ett sent återbud på en tikvalp och realismen flög ut genom fönstret.

Det var inte en collievalp vilken som helst – det var en valp med ett par generationers dokumenterat bra mentalitet bakom sig och har ni någonsin undrat över poängen med en stamtavla, så har ni den där. Det är inte namnen på papperet man väljer – det är dokumentationen. Det finns ingen garanti för någonting hos biologin, för överraskningar kan alltid komma. Det finns ingen garanti alls i själva renrasigheten, men bara renrasiga hundar har någon dokumentation överhuvudtaget. Går ni på dokumentation av mentalitet och ledhälsa, då har ni gjort det som kan göras för att slippa överraskningarna. Så jag tittade på stamtavlan. Jag tittade på SKK:s Hunddata. Jag pratade med ett par uppfödare, som jag vet har bra koll på colliefamiljer i Sverige idag. När det var gjort, köpte jag valpen obesedd, per telefon, och försäkrade henne per telefon i bilen på väg hem.

Det var en lång bilresa i sommarvärme, påfrestande för valpen. Ska man göra så? Ja. Det är mycket mera synd om en lättskrämd, osäker valp, som flyttas från en lugn miljö på landet till en högljudd stadsmiljö och måste leva där än det är synd om en stabil, trygg valp som kommer hungrig, tilltufsad och nerspydd till sitt nya ställe och omgående finner sig till rätta.

 

Bodil Carlsson