Välkommen till CollieOnline! En sida för alla som är intresserade av collie.

SYDLIGA APOR & NORDLIGA VARGAR: om hetta, hundar och människor

Idag ligger asfaltgångarna öde. Fotbollsplanen tom. Inte ens ungarna vågar sig ut för att plaska i plastpoolerna. De enda som finner sig till rätta i hettan är alla badhanddukar som hänger på tork. Min termometer i solgasset på husväggen visar 43 grader. I skuggan är det 28,2.

Alla människor kommer från Afrika, så vårt problem i början var att skydda oss mot hettan och solen. Därför har vi ingen päls och därför har vi skaffat oss den behändiga förmågan att kunna svettas. Med tiden började några av oss vandra norrut och under färden tappade vi det bruna hudpigmentet, som hade skyddat mot direkt sol. Det vi behövde i stället var skydd mot kylan. Päls kunde vi inte skaffa oss, men vi lärde oss att göra skor och kläder.

Det är lite oklart varifrån ursprungshunden kom. Men när det gäller värme och kyla, fungerar våra hundar fortfarande som vargar från norra halvklotet. De tål kölden om vintern så mycket bättre än vi och sommarens värme så mycket sämre.

Min veterinär brukar säga att skillnaden i hur människor och hundar påverkas av yttertemperaturen motsvarar runt 8 grader på termometern. Det hundar upplever när termometern visar på 20 grader är vad vi upplever när den visar 28. Behagligt varmt och skönt för oss är varmt i överkant för hunden. Trettio grader för oss är påfrestande varmt för hunden. Högre än så är utegångsförbud.

Vi går en av dagens korta promenader. När jag prövar asfalten, bränner den mot min hand. Fläckvis luktar den nästan nylagd och små blanka, svarta pärlor glänser på ytan. Asfalten svettas. Vi håller oss på gräs där vi kan. När jag lägger handen på min hunds svarta päls, känns den som att man skulle kunna steka ägg på den.

Vi går sakta. Men efter tjugo meter har hundarnas andhämtning ökat och de första svettdropparna rinner långsamt nerför min panna. Det är vad vi kan göra, vi två olika sorter – jag svettas, hundarna flämtar. Vilket kräver mest? En hund håller runt 38 i kroppstemperatur. Precis som för oss, är det noga bestämt hur varm hundens kropp kan bli, om organen inuti skall hänga med och klara sitt jobb. Så ju hetare i luften, ju mindre skillnad mellan luften och hundens kroppstemperatur – desto mer måste hunden flämta. Vad gör den som flämtar? Bränner av energi. Vad blir man då? Varm. Flämtningen är muskelarbete och ju varmare i luften, desto mer ansträngning… som höjer kroppstemperaturen. ”En väldigt oekonomisk metod för att bli sval”, sa min kloka veterinär. ”Ju hetare ute, desto mera ineffektivt blir det att flämta. Vi har tur som svettas!”

Så, ja – det blir korta promenader. Mina hundar är vana vid fyra timmar per dag, nu blir det kanske två timmar uppdelade på tjugominuterssvängar och lite längre än så sent på kvällen. Efter en kvart lägger sig den äldre tiken ner på gräset. Hennes päls är bortklippt under magen, det som finns kvar är en halvcentimeter gles underull och den lägger hon mot den svalare marken. Hemma gräver hon svalkegropar i en ödelagd rabatt och lägger sig där. Unghunden klarar värmen bättre, dels för att hon är grundligt urfälld dels för att hon är på väg in i den ålder då hennes kropp klarar alla påfrestningar på hjärta och lungor och blodcirkulation som bäst. Men även hon lägger sig tacksamt på gräset. Jag slår mig ner, jag också. Vi sitter och småpratar. När deras andhämtning är normal igen, kan vi gå.

Unghunden kissar. Det gör hon lika ofta som hon brukar, även om skvättarna är mindre den här dagen. Den vuxna hunden med sin tjocka päls dricker mera vatten än hon brukar, men jag märker att hon hoppar över en och annan kissning nu. Vattnet i hennes kropp går åt till flämtandet. Hon andas ut det, när hon gör det enda hon kan för att hålla sin kroppstemperatur normal.

Huset stod på tvärvädring i ett par timmar inpå nattkröken igår och mycket tidigt i morse. Sedan har det varit tillbommat – inte en fönsterspringa öppen, inte en dörr på glänt mot värmen, så när vi kliver in efter promenaden, känns det nästan svalt. Hundarna bjuds kylskåpssvalt vatten. Hunden med den tjockaste pälsen dricker längst. Sedan däckar de på det svalaste golvet, lika lättade över att vara hemma igen som om vi hade gått länge. Jag behöver bara dricka en kopp vatten spetsat med en aning salt för att bli pigg igen. Hundarna kommer att dåsa i ett par timmar.

Sent ikväll går vi ut igen, lyckliga i svalkan, helt överens om vad som är en behaglig temperatur för två vargar från norr och en apa från söder.

Bodil Carlsson