Välkommen till CollieOnline! En sida för alla som är intresserade av collie.

VAD ÄR EN BRUKSHUND? del 1

Text: Bodil Carlsson Foto: Nette Stormlund

Folk som håller på med hundar är som alla andra – vi slänger oss gärna med ord och uttryck, som vi tror att alla förstår, eftersom vi själva är så vana vid dem. Typiskt exempel är ordet ”kamplust”, som många – ja, en hel del hundfolk också! – tror betyder ”lust att slåss”. När det i själva verket är namnet på en egenskap, som både hundar och människor kan ha och som sannerligen inte är den sämsta: viljan att genomföra något, även om det tar emot eller tar tid. Din gamla faster, som på måndag kväll spottar i nävarna och plockar fram blyertspennan för ännu en omgång med Aftonbladets Svåra Söndagskorsord, visar kamplust. Hon tänker inte ge sig! Men det gör henne inte till en slagskämpe.

Eller hur?     

”Leklust, inte kamplust!”  Foto: Nette Stormlund

Brukshund” är ett annat sådant ord. Det används på olika sätt i olika sammanhang. Ibland betyder det inte alls vad man spontant tror. Det finns hundar som går i vattnet och räddar människor från att drunkna – kan man tänka sig något mera användbart?

Men i hundvärlden kallas inte en arbetande Newfoundland för en brukshund. Den kallas för en Newfoundland. Det finns andra hundar, som hittar undangömda vapen och droger. De kallas inte för brukshundar, fast de är hur brukbara som helst. De kallas för specialsökhundar. Ofta är de retrievers.

På den här sidan läser ni gång på gång: ”collie är en brukshund”. Men vad betyder det?

  • Att den är skarp och tar till tänderna när den får chansen?
  • Att den alltid måste vara igång och lever för att få dra i en kamptrasa?
  • Att man måste vara tuff och erfaren för att klara den?

Nope.

För länge sedan var brukshund = ”hund som används av militär eller polis”. Idag betyder det oftare något i stil med ”hund med arbetsförmåga, som passar att tävla med om man vill”. Någon gång används det av folk som egentligen menar ”besvärlig hund som man ska passa sig för”.

Men ordet betydde i början egentligen bara ”hundras med egenskaper som gör den till en tillgång i samhällets tjänst”. Det brukar syfta på en kombination av läraktighet, arbetsvilja och samarbetsförmåga. Den svenska brukshundsklubben bildades för hundra år sedan för att ta vara på raser, som på den tiden ansågs ha sådana egenskaper. Det var collie – collie blev faktiskt den allra första svenska brukshundsrasen efter sina insatser som sökhund på slagfälten under första världskriget – och så schäfer och några till.

Andra raser har kommit till med åren. Idag är de tjugo stycken, som räknas just som brukshundsraser. Deras rasklubbar hör till Svenska Brukshundsklubben. Flera av dem är gamla vallhundsraser, precis som collie, och det är ingen slump. Vem behöver kombinera mod med hörsamhet mot ägaren, om inte vallhunden? Vem är avlad för samarbete med både ägare och andra djur, om inte vallhunden? Namnet på den mest kända brukshundsrasen är faktiskt det tyska ordet för fårhund – schäfer. De flesta brukshundsraser används idag inte som vallhundar och de är inte heller tjänstehundar hos polisen eller försvaret. De allra flesta tävlar inte i bruksprov. De är familjehundar. Det är min collie också. Vi tävlar inte. Så varför kallar jag henne för en brukshund? Svaret kommer i del 2…